Idag blir min bebis, mitt allt 1 år. Idag är det 1 helt år sedan hon kom till världen.
Det gör ont i mig att inte få vara hos dig och gratta dig. Jag hade ju tänkt igenom hela din födelsedag, allt skulle bli så bra.
Jag saknar dig Skoja, så otroligt otroligt otroligt mycket. ❤
Grattis min bebis, jag hoppas innerligt att du har de bra nu. Jag vill ha dig tillbaka, det är allt jag vill. ❤
För att ni ska förstå alltihop måste jag säga. Vi fick Skoja och min systers Westie av henne (muntligt avtal). Jag ångrar inte att jag hade Skoja, jag ångrar bara att vi inte skrev något avtal.
Som ni vet så gick min sheltie Iza bort i augusti..? Nu har detta hänt igen fast med hund nr 2. Dock är Skoja vad jag vet i livet men inte hemma hos oss.
För drygt 3 veckor sen startades ett bråk mellan Skoja fd. ägare och min mamma då. Hon anklagade oss för stöld av hennes hundar och massa sånt, hon skulle polisanmäla oss osv. Det lustiga i det hela med polisanmälan är ska hon anmäla oss om stöld för en hund vi haft i 6 månader? ”Hej jag vill anmäla lalala för att ha stulit två hundar av mig för ungefär 6 månader sen” Tror nog inte polisen hade köpt de(hon anmälde aldrig). Hon gav iaf inte med sig och fortsatte med sina hot om anmälningar hit och dit.
För någon vecka sen skulle hon ha hämtat hundarna, men hon åkte till ”fel” ställe, till mamma när hon visste att Skoja bodde hos min mormor och att min lillasyster tar med sin hund till vår pappa (skilda föräldrar).. Samma dag lämnade jag Skoja till en person jag kunde lita på, hon skulle få det bra där. Till Kitten86. Där bodde Skoja i en vecka, jag vet att hon hade det skitbra, att hon lekte med hennes bästavän och fick långa skogspromenader. Hon skulle nog inte kunnat haft en bättre vecka. Jag trodde att allt skulle bli bra snart men kampen fortsatte och hon började få hennes ”fodervärd” att ”hata” oss, dvs. skicka falska anklagelser. Jag kände verkligen hur orättvist allt var. Varför skulle jag inte få ha kvar det som betyder som mest för mig, min bebis? Min allra bästa vän. Jag fick inte ens ha Skoja i ett år.
För en och en halv vecka sen ungefär lämnade Skoja mig. Vi orkade inte bråka mer, vi skulle få skit för de sen. Skoja åkte tillbaka till ett ställe jag vet att hon inte trivs på. Hemma hos hennes förra ägare.
195 dagar, den tiden som vi delade. På ett ungefär. Dom bästa i mitt liv.♥
En av dom sista bilderna på henne. Du är grymt saknad min älskade bebis.
Jag hoppas nu att ni har förståelse och inte kommer med elaka kommentarer ”du kunde ju ha gjort si och så” detta är ett beslut som tagit hårt på mig och jag kämpar varje dag med att inte rasa ihop. Hon kommer komma hem hit, vi ska bara få ihop allt och se till att vi har rätten på vår sida.
Wow denna hund alltså! Dagens träning gick skitbra! Vilken fart och hindersug!! 😀 Jag blev verkligen så glad när hon var så duktig. På onsdag ska jag kräva lite lite mer och verkligen köra gärnet med henne och lita på henne till fullo.
Har också bestämt att jag ska använda slalombågar på henne, får låna en klubbkompis så det är skitbra! 😀 Hoppas verkligen att hon lär sig det snabbt och självständigt.
Bara jag som inte kan vänta till sommaren och alla äventyr vi ska på? Att aldrig oroa sig om tiden för de aldrig blir mörkt, åååh sommar 2013 snälla bli bäst! 😀
Imorgon ska jag och världens bästa Skoja på ridhusträning igen. Denna gång åker mopsen med också för träning! 🙂 Jag hoppas Skoja är lika lydig som förra gången men att hon är mycket duktigare inom sporten 🙂
Som ni märker är det väldigt bildlöst på bloggen men min andra dator (HPn) ska in på lagning och tömmas på bilder. Alla bilder ska hamna på en skiva så att jag har kvar dom, sen ska dom in på datorn igen. Hpn har också fått virus i sig så de ska bort och hela datorn ska återställas. Som tur är fick jag en MacBook av min nya skola. 😀 *happyface* Jag vill dock inte ha allt för mycket bilder på den då dom är lite privata osv och jag vill inte att mina lärare/kompisar ska kunna se dom. 😉 😛 Så inom kort ska de komma fler bilder, sen ska jag köpa en systemkamera (TIPSA GÄRNA EN BRA !!!!) när jag får mina pengar,så håll ut för det kommer komma fina bilder inom kort! 😀
Ha det jättebra så hörs vi imorgon efter träningen! 🙂
Hola, var ett tag sen sist. Vågar inte kolla statistiken då den säkert rasat ner enormt mycket :(.
Iaf igår var jag på agilityträning i ett ridhus (har skrivit om det förut) och nu tänkte jag berätta om min kväll där.
Jag och Skoja kom dit ungefär 10 min innan alla andra, perfekt! Jag hann träna henne lite, kissa henne, och se om hon tänkte lyssna idag, vilket jag förvånat nog visade sig att hon tänkte.
När vi kom in i ridhuset pratade dom andra (vi var 5 st och 6 hundar tror jag) om hur banan var osv. Eftersom att Skoja är för liten för att hoppa riktiga höjder och har haft agilityvila iochmed löpet osv tränade jag lite lydnad och kontakt med henne. Hon skötte sig skitbra och hade jättebra kontakt. Jag stör mig också något fruktansvärt på att hon hoppar och skuttar när hon vill ha godis osv så jag belönade BARA när hon gick perfekt osv. Varför belöna något jag ändå inte vill ha?
Jag gick och hängde upp min jacka och pratade lite med en tjej som hade med sin sheltie, ååh va söt hon var. Och riktigt duktig. Hon ville att jag skulle släppa Skoja så jag kunde hjälpa till och ta fram hinder osv, då kom klumpen ”släppa Skoja bland andra hundar????? Om hon stänger av som vanligt då och skiter i mig??!?!?”. Jag släppte henne ändå och hon for som en raket fram till sheltien som besvarade leken och dom sprang som skjutna ur kanoner. Det är en väldigt speciell känsla man får när man ser sin hund sådär riktigt lycklig och när man verkligen ser hur energin och glädjen sprutar! Vi pratade lite och alla småskrattade åt Skoja när hon lät som en motorsåg och jagade/blev jagad. När allt var framme och hindrena skulle fixat tränade jag lite hopp/runda hinderstöd och springa över bommar. Var är hennes glädje och fart?! Hon som alltid lyst upp hela ridhuset med sin glädje för agility och farten som gjort att sanden yrt? Var är min hund?
Dom andra körde hela banan och eftersom att Skoja behöver den sortens träning (att inte sticka till andra hundar när vi tränar, vilket går framåt 1-2 gånger stack hon men hon kom tillbaka i stort sett lika snabbt, men pinsamt är det när hon drar och jag som inte pratar så mycket vid träning har väldigt jobbigt med detta. 😦 ) Hon var lite borta kändes det som när vi tränade, jag vet inte om hon var trött eller allmänt loj.
Jag insåg också ikväll hur lite Skoja kan, hur kan jag missat så mycket? Vi har ju tränat massor?! Var det en engångsgrej eller kommer detta beteendet fortsätta?
Kommer Skoja bli en agilityhund? Får väl ge henne en chans att visa vad hon går för!
Men kvällen var inte bara negativ, absolut inte! Inkallningen var tex. skit bra!! 😀 Sen alla snälla personer som var där, en skittrevlig träning. Dock inte vår bästa tyvärr. 😦
Har märkt att Skoja börjar ta mer plats i vardagen, hon kräver otroligt mycket. Mer än många andra raser osv, hon blir aldrig trött. Och jag älskar de! Frågar man ”Skoja ska vi gå ut?” så kommer hon som ett skott fast man kan ha varit ute en långpromenad på 2,5h innan.
Jag hoppas verkligen att hon blir en bra agilityhund då hon är ruskigt snabb, smidig som få, lättlärd, och älskar agility! Än så länge har hon bara sprungit genom en tunnel i alla möjliga varianter; böjd, rak, dubbel, kort, lång, med-och-utan-belöning. Hon tycker att själva belöningen är att fortsätta! Sen har hon sprungit över hinderbommar, rundat, tränat starter osv. Änsålänge älskar hon de och man ser hur hon lyser när hon tränar. Hela hunden skiner och hon lyssnar så sjukt otroligt bra!!
Världens olydigaste men ändå lydigaste, du är otrolig när du försöker och lyssnar! Lilla lilla vän. ❤
Va med du också!!
Jag fick 2 kommentarer på mitt inlägg om skoja. Jag tänkte berätta om allt.
Enda sen dag ett har något känts konstigt, de har aldrig känts som att skoja är min hund. Visst jag har tyckt om henne massor men det har aldrig känts rätt. Det kan också ha och göra med att hon älskar andra människor och hundar, de gjorde aldrig min fd. Hund. Skoja har varit en svår nöt att knäcka. Hennes skal är hårt oh svårt att komma in i.
Jag har hela tiden inbillat mig att allt är bra, att denna känsla skulle försvinna men den kommer nog inte Göra de.
Jag ska gå en kurs med henne i vår, då kanske vi kommer närmre!
Varför lilla älskade Skoja, varför känns de inte rätt?
skojaochrebeckasliv 