När det gick som bäst föll vi tillbaka på ruta 1

Hola, var ett tag sen sist. Vågar inte kolla statistiken då den säkert rasat ner enormt mycket :(.

Iaf igår var jag på agilityträning i ett ridhus (har skrivit om det förut) och nu tänkte jag berätta om min kväll där.

Jag och Skoja kom dit ungefär 10 min innan alla andra, perfekt! Jag hann träna henne lite, kissa henne, och se om hon tänkte lyssna idag, vilket jag förvånat nog visade sig att hon tänkte.
När vi kom in i ridhuset pratade dom andra (vi var 5 st och 6 hundar tror jag) om hur banan var osv. Eftersom att Skoja är för liten för att hoppa riktiga höjder och har haft agilityvila iochmed löpet osv tränade jag lite lydnad och kontakt med henne. Hon skötte sig skitbra och hade jättebra kontakt. Jag stör mig också något fruktansvärt på att hon hoppar och skuttar när hon vill ha godis osv så jag belönade BARA när hon gick perfekt osv. Varför belöna något jag ändå inte vill ha?
Jag gick och hängde upp min jacka och pratade lite med en tjej som hade med sin sheltie, ååh va söt hon var. Och riktigt duktig. Hon ville att jag skulle släppa Skoja så jag kunde hjälpa till och ta fram hinder osv, då kom klumpen ”släppa Skoja bland andra hundar????? Om hon stänger av som vanligt då och skiter i mig??!?!?”. Jag släppte henne ändå och hon for som en raket fram till sheltien som besvarade leken och dom sprang som skjutna ur kanoner. Det är en väldigt speciell känsla man får när man ser sin hund sådär riktigt lycklig och när man verkligen ser hur energin och glädjen sprutar! Vi pratade lite och alla småskrattade åt Skoja när hon lät som en motorsåg och jagade/blev jagad. När allt var framme och hindrena skulle fixat tränade jag lite hopp/runda hinderstöd och springa över bommar. Var är hennes glädje och fart?! Hon som alltid lyst upp hela ridhuset med sin glädje för agility och farten som gjort att sanden yrt? Var är min hund?

Dom andra körde hela banan och eftersom att Skoja behöver den sortens träning (att inte sticka till andra hundar när vi tränar, vilket går framåt 1-2 gånger stack hon men hon kom tillbaka i stort sett lika snabbt, men pinsamt är det när hon drar och jag som inte pratar så mycket vid träning har väldigt jobbigt med detta. 😦 ) Hon var lite borta kändes det som när vi tränade, jag vet inte om hon var trött eller allmänt loj.

Jag insåg också ikväll hur lite Skoja kan, hur kan jag missat så mycket? Vi har ju tränat massor?! Var det en engångsgrej eller kommer detta beteendet fortsätta?

Kommer Skoja bli en agilityhund? Får väl ge henne en chans att visa vad hon går för!

Men kvällen var inte bara negativ, absolut inte! Inkallningen var tex. skit bra!! 😀 Sen alla snälla personer som var där, en skittrevlig träning. Dock inte vår bästa tyvärr. 😦